Jag måste bara inleda med att Paradise Losts självbetitlade album (som också är deras tionde) är riktigt, riktigt bra. Har inte gett det en ordentlig chans förut men efter att ha lyssnat igenom det många många gånger kan jag inte annat än konstatera att det äääger! Jag säger bara "See my dreams, they're not like anyones, anyones". Nick Holmes kan det där med lyrik. Nu hoppas jag bara på att de ska sparka Jeffo och ta in mig på slagverk istället. Livet är orättvist.
Så. Jag har packat tämligen intensivt i två dagar nu. Det har varit ganska jobbigt, men det är grymt skönt att bli av med massa crap som bara har legat och samlat damm i hundra år. Imorgon måste jag bli klar, och det ser ut som att jag är on schedule, så it's all good. På lördag sker själva förflyttningen av saker. Kommer nog att bli jobbigt, men när mitt nya rum står färdigt i all sin glans lär det kännas värt varenda svettdroppe.
Eftersom att det här inlägget inte har varit särskilt roligt hittills tänkte jag nu drämma till med något riktigt dråpligt. Och det är att alla måste bookmarka den här sidan, samt tvinga minst en vän att läsa den, annars kommer jag tvinga er att skeda nakna med Lennart Swahn och titta på gamla avsnitt av Blåsningen aslänge. (Om ni vill skeda framför eller bakom Lennart är valfritt)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar